……Om ni såg inlägget om ”vinterförvaring Dahlior”…….här kommer en fortsättning!
Så här ser det ut i inlägget – Karins vana trädgårdshänder som tar sig an knölarna, har ni missat inlägget, går det ju finfint kolla i efterhand.
Tror nog jag lovade visa när jag tog mig an mina egna torftiga dahlior ( om man jämför med Karins), frostnätterna har ankommit Småland, så därför var det dags.
Gräva upp dem, skaka av jord, klippa av trådar, ta bort ruttet och skadat, grovdela och låt dem torka !
Så långt gick det bra, men… att de skulle blivit upp till 30 cm i diameter…. Nja, där …. det sig!
Sådär ja, torkat…. Så nu får de vila, frostfritt och fuktfritt…. Och så håller vi tummarna!
Lär nog bli en fortsättning på fortsättningen till våren!
Detta har blivit lite av vetenskap, kanske inte så mycket själva förvaringen utan ” hur överlever de förvaringen” på bästa sätt.
Jag klev i gummistövlarna och gav mig ut i Dahlia landet hos Karin på Sjölyckorna utanför Växjö, vet inte hon, vem vet då tänkte jag. Karin har jobbat med blommor och grönt så länge jag vet, och gör det med framgång fortfarande.
Ok, vi kör väl igång då…. Hur ska vi enligt dig göra för att få våra älskade dahlior att överleva vintern, växa sig starka och blomma igen och igen och……?
Låt det bli frostnätter, 1 eller 2 nätter, bara lite frost, så där som det blir i början när frosten kommer, då har bladen frusit och det är enklare att gräva upp dem, knölen får inte frysa
Gräv upp knölen, och vet ni….. den kan då vara så stor som 30 cm i diameter, och det har den blivit på en säsong, det visste inte jag!
Dela knölen i 5-7 delar, och klipp ner stjälken så 10-15 cm återstår av den
Skaka ur det mesta av jorden och låt knölarna ligga ute och torka – ytan blir torrare då, de ska helst inte stå ute i regn, utan lufttorka fritt!
Klipp bort de tunna rötterna – de drar ur fukt ur knölen och det är inte bra , ta bort ruttet och fult, och jord som är kvar, det ska inte vara mycket jord kvar på dem.
Ett bra tips är att grovdela dem på hösten och findela på våren då de små ögonen syns, se till så att det finns ögon på alla delar – viktigt så klart!
Ja, här står jag stilla och bara lyssnar och försöker ta in hur jag nu ska lyckas, spännande det här!
Karin lägger sina knölar i luftiga backar, inte tätt utan luft mellan. Papplådor funkar ju också. Förvaring med 3-10 grader med god ventilation, inte fuktigt, så vill de ha det. Ingen spån eller någonting.
Skulle du misstänka att det blir för kallt där du förvarar dem, placera ut en frostvakt – de får inte frysa.
Jag tänkte nog förvara mina knölar i ladugården på landet, det gjorde alltid mormor Selma har jag hört, men icke säger Karin, det blir för kallt, förr värmde ju djuren upp ladan, men det var längesen där var djur, så nu får jag tänka om…
3-10 grader, inte fuktigt, god luftventilation…. Får fundera lite, vart jag ska lägga dem.
Nu har ju några av mina blivit angripna av skadedjur – ingen fara säger Karin, knölen har säkert klarat sig!
Lite mer allmänt tycker Karin att nyare sorter är svårare att förvara och få till att överleva, kan jag nog förstå, inte utan att just Dahlior har blivit en riktig trendblomma, för inte så längesen var det en riktig ”tantblomma”, iallafall tyckte jag det.
Nu har inte jag tagit upp mina knölar ännu, men jag kommer att göra precis som Karin säger, litar ju på henne, men vet också att det finns nog lika många förvaringstips som det finns dahlia sorter, nästan iallafall. Så man får göra som man själv vill och tror på helt enkelt.
Tusen tack bästa Karin för din hjälp, och tack för de ljuvliga ”tantblommorna”
Jag lovar visa när mina knölar kommit upp och vilar sig till nästa år!
Innan jag lämnar Sjölyckorna måste jag ju njuta lite av den fantastiska utsikten…
…. Och säga hej till de här sötingarna!
Som är lite nyfikna på mig också, gulle!
Ha en fin lördag, så ses vi i morgon…. Kommer lite efterlängtad information då!
Har ni tillfälle och är i huvudstaden, och om ni är lite intresserade av trädgård, växter och blommor, så kommer här ett tips – gör ett besök på Zetas trädgårdar, ni kommer inte bli besvikna, så mysigt, massor av växter, inspirerande på alla sätt helt enkelt.
Ja ni ser ju, ingen nybörjare precis!
Sa jag att de har massor av finfina krukor också?
Så klart en kardemummabulle fika i deras mysiga café, grattis till din dag idag kära bulle!
Full av inspiration och tusen funderingar, hur tusan får man växterna att blomma och växa så här? Kanske det inte finns några sniglar, harar, kaniner eller rådjur här???
Men kolla så de växer, nu slår de huvet i taket på hinken, så idag får det bli skörd.
Inte så många, men fullt tillräckligt för en riktigt god och smarrig glasrabarber dessert, riktigt mjälla och goda, om vi ser fram emot det……????
Nu tar jag av hinken och de får vila lite, nästa år blir det andra plantor som hamnar under hinken.
En annan koll…..oj va de växer, men som sagt de får stå kvar där! Vågar inte!
Och häggen står alldeles snart i blom, kommer nu supervärmen i veckan så kommer de att blomma innan nästa helg, helt ljuvliga! Plockar gärna med mig ett fång kvistar som får pryda hemmet i helgen.
Ha en riktigt härlig lördag, så håller vi alla tummar för laget i våra hjärtan idag 🧡💙
Nu har det inte varit mycket sol och ingen värme alls, men ändå har de vuxit lite till.
Snart kan vi nog skörda några stjälkar, om vi längtar…… jaaaa!
Ha en fortsatt skön Söndag!
Har du lust går det ju finfint att bläddra här i mitt magasin, finns lite att välja på, recept, inspiration, mode, design, reportage, ja, lite av varje helt enkelt, gratis också bara det!
Då var det äntligen dags igen att driva upp lite glasrabarber, sååå mjälla och goda!
För er som inte har en aning om vad jag pratar om……
……. här kommer en liten beskrivning
Metoden går ut på att täcka plantan, så att den växer i mörker och får mindre mängd oxalsyra, perfekt för den som normalt är lite känslig för den lite sträva smaken.
Man täcker hela eller delar av plantan så att solljuset inte kommer åt bladen, tidigt på våren när knopparna börjar visa sig ovan jord.
Jag brukar använda en djup hink som jag vänder upp och ner över plantan, täcker med lite halm omkring så inget solljus kommer in.
Du skördar när stjälkarna blivit höga, bladen är gula och outvecklade, precis som det ska vara då de inte utvecklat klorofyll.
Så här ungefär, tålamodet är ju inte det bästa, så kan ju inte låta bli kolla emellanåt.
Låt plantan vila efter skörd, det är lite ansträngande för plantan, så låt den växa utan täckning, den skjuter nya blad under säsongen.
Vänta med att täcka den till senare säsonger, vartannat eller vart tredje år kan vara lagom, så skifta planta varje säsong.
Det här längtar vi efter……!
Ha en fin lördag, här är det slutspelskänsla idag, äntligen! Heja Växjö Lakers!🧡💙
Hur härligt är det inte med kvistar i alla de olika sorter vid denna årstiden?
Jag älskar dem – är liksom som en tjuvtitt på vad som ska komma, jag hinner knappt slänga ut granen förrän sekatören går lös på buskar och träd, ja, jag vet att man inte får knipsa kvistar hur som helst!
Fast jag ska erkänna att de här kastanjerna är inte min favorit, glömmer mig, tar hem några kvistar och kommer snart på – nej, de ska inte jag ha, om man då glömmer skala dem blir vattnet supersmutsigt, luktar illa och måste bytas varje dag, dessutom är knopparna superklibbiga, går knappt att få bort om man fått det på händerna.
Men…. allt det där är glömt när de slår ut, såååå fina, då vill man för allt smör i Småland inte vara utan dem.
Jag har fler favoriter, tro mig!
Den här plattsälgen t.ex
Spirean är ju underbar, precis som den är eller med några franska tulpaner, snyggt!
Så fina!
För att inte tala om Rosenkvitten, kan det kännas mer vår?
Så lite helt vanligt blåbärsris, som också är så fint precis som det är, eller tillsammans med något man gillar!
Kan säga att just nu är det inte det lättaste att hitta fint ris i skogen, men vad gör det, nu vill man ju ändå njuta av den fantastiska vintern med snötäcket som äntligen ligger här,
I det här hemmet gapar fönsterhyllorna ganska tomma så här efter höst och jul, och det känns som det är dags att fylla på lite.
Jag är inte utrustad med något tålamod, så de där fina växterna som växer sakta, blommar vartannat år eller bara står där i evigheter utan att något händer, nä….. de får andra lägga sin kärlek på, inte jag.
Jag vill byta ut tyvärr ganska ofta, tröttnar liksom på dem, ibland ger jag till och med bort dem, alltid gläder det någon.
Så nu kollar jag in lite vad som är trendigt och vad jag gillar, här kommer några sådana.
Palettblad, finns många nya läckra sorter, denna som heter Flame thrower Serrano, snygging!
Sun dark chokolate
En klassisk palett.
Peperomia släktet, finns många snygga i det, denna t.ex.
Eller denna som vi känner igen – elefantöra, en favorit hos mig, har inte tröttnat än iallafall. Enkelt också att ta sticklingar och driva upp nya, och när jag säger det, då är det så!
Jasmin – doftar gott och mycket, en favorit om man gillar mycket doft.
Lyckoklöver – älskar dem….. hur söta är de inte?
Några av de här kan lätt få bo hos mig, vår!
Sist ut…. Murgrönan, ingen ny växt precis, men vad jag gillar den, tålig, dekorativ och väldigt snygg tycker jag. Det finns alltid en murgröna hos mig, lita på det!
Fast kanske inte sånt där vanligt pynt man köper i affären, är inte så ” pyntig” av mig, gillar när det är sparsamt snyggt och då gärna pynt som kommer från skogen, om man nu kan kalla det skogen erbjuder för pynt.
Hur som helst, tog mig en skön tur i skogen för att botanisera ibland mossor, kvistar, kottar och allt annat man kan hitta där, bara fantasin som sätter gränser, känns klyschan igen?
Knappast ensam i skogen…. hoppas dock grisarna håller sig undan idag, och att de är lika rädda för mig som jag är för dem!
En liten strimma hopp också minsann…..
En liten överlevare till och med!
En hel kasse full med sånt som jag gillar, bara till att åka hem och ” pynta” på, så kul!
En liten sneakpeak, tänk bara när hyacinterna står i blom, här i sällskap med vad skogen erbjuder,underbart!
Eller när den här multiamaryllisen vuxit till sig och börjar blomma, till jul kanske.
Så här såg mina ekollon ut, när jag tog in dem för en månad sedan……..
….. och idag ser de ut så här, en har kommit lite längre än de två andra, men de kommer starkt de också, sån härlig växtkraft, lite vatten, ljus och värme är tillräckligt.
Det var Estrid Ericson grundaren av Svenskt tenn som uppfann de här små vaserna, redan på 30 talet faktiskt, idén om att få ekollon att gro i en enkel liten vas, funkar fortfarande.
