Ibland vet man inte riktigt vilket ord man ska använda, sådär att det ska kännas precis som det är – vemodigt är ett sånt ord som jag tycker passar när något ”skaver”, inte jätteledsen eller arg, utan bara vemodig!
Det är inte så att himlen trillat ner och värre saker både har och kommer att hända, men ibland kan det som kan tyckas lite – äsch, det va väl inget…..
….. kännas vemodigt ändå!

Den här ”Pashminasjalen” fick jag i present av min arbetsgivare när jag fyllde jämnt, ja, det är några år sedan, ganska många till och med.
Men….. den har varit och är fortfarande min ÄLSKLINGSSJAL…. har varit och är med mig varje dag, sitter den inte runt halsen så ligger den i väskan, redo för att rycka in.

Här kan ni då se ” vemodet” – det både syns och känns att den gjort sitt…

….. bara en tidsfråga tills den ger upp helt!

Tog den så klart till skräddaren som har gjort vad han kunde för att rädda vad som räddas kan, blev inte så jättebra men vad gör man inte!

Nu ligger den ihoprullad med största omsorg i fint förvar i garderoben, inte övergiven alls men bara lite mer omsorgsfullt omhändertagen.
Blir saknaden för stor, då finns den där och då kan den träda in i sin proffesion igen – tillfälligt iallafall.
Men innan dess ska jag försöka hitta en ersättare som är EXAKT likadan!
Ha en riktigt skön Söndag!