Mrs Sixty

Då var det dags att kolla vad tranan har släppt ner i strumpan på natten!

Sent igårkväll hängdes de upp vid spisen så tranan lätt kan komma ner genom skorstenen och lägga i lite godsaker eller vad hon har med sig!

Det är då för väl att hon är snabbare än raketen när hon ska hinna flyga runt i världen för att fixa sitt uppdrag.

Tror att den här traditionen är lite lokal här i Småland och särskilt i trakterna runt Växjö.

Som barn firade vi alltid denna dagen, tror nog den va minst lika viktig som julafton. Ofta var strumpan fylld med en apelsin och lite godis, det var på femtiotalet inte så vanligt med apelsiner iallafall inte för oss lantungar, exotiskt så det förslog kan jag säga.

Idag vet jag inte riktigt vad som skulle va lite exotiskt, inte en apelsin iallafall. De små strumpägarna är heller inte så imponerade som vi var, men jag håller ut…..

….. är det tradition så är det!

Ha en skön lördag!

Imorgon är det dags för årets stora våffelätardag, varje år den 25:e mars infaller den, en alldeles förträfflig anledning till att få grädda sig ett gäng, vispa lite grädde och toppa med en god sylt.

Just det, imorgon är det, samma dag som vår småländska tradition med tranan som dyker upp i natt och fyller upphängda strumpor med godsaker, så ikväll gäller det att hänga upp de största strumpor man äger, kanske strumpbyxor till och med.

Mer om det i morgon, nu ska här förberedas både för våfflor och tranebesök.

Och en liten stund i solen!

Ses i morgon, då får vi se om tranan hittat hit!

Ibland vet man inte riktigt vilket ord man ska använda, sådär att det ska kännas precis som det är – vemodigt är ett sånt ord som jag tycker passar när något ”skaver”, inte jätteledsen eller arg, utan bara vemodig!

Det är inte så att himlen trillat ner och värre saker både har och kommer att hända, men ibland kan det som kan tyckas lite – äsch, det va väl inget…..

….. kännas vemodigt ändå!

Den här ”Pashminasjalen” fick jag i present av min arbetsgivare när jag fyllde jämnt, ja, det är några år sedan, ganska många till och med.

Men….. den har varit och är fortfarande min ÄLSKLINGSSJAL…. har varit och är med mig varje dag, sitter den inte runt halsen så ligger den i väskan, redo för att rycka in.

Här kan ni då se ” vemodet” – det både syns och känns att den gjort sitt…

….. bara en tidsfråga tills den ger upp helt!

Tog den så klart till skräddaren som har gjort vad han kunde för att rädda vad som räddas kan, blev inte så jättebra men vad gör man inte!

Nu ligger den ihoprullad med största omsorg i fint förvar i garderoben, inte övergiven alls men bara lite mer omsorgsfullt omhändertagen.

Blir saknaden för stor, då finns den där och då kan den träda in i sin proffesion igen – tillfälligt iallafall.

Men innan dess ska jag försöka hitta en ersättare som är EXAKT likadan!

Ha en riktigt skön Söndag!